Äntligen fredag och en KORT arbetsdag!!

I helgen ska det slappas och gå långpromenader med Ebba. Känner att jag måste röra på mig. Blir inte så mycket när man jobbar sent. Makea får därmed ensamhetsträning. Blir det tillräckligt svalt någon kväll ska jag och Ebba plocka fram cykeln. Hon är otroligt slö när det är varmt. Slöare än vanligt, om det går ;) haha. Så varma dagar ligger verkligen träningen nere med den hunden. Makea har inte alls så ont av det. Orkar väll inte lika "hårt" pass som vanligt, men vem gör det i 30graders värme?? Men hon är med på noterna. Hon älskar ju att jobba så. Makea ska, förutom lydnad, även få spår i helgen. Det var ett tag sen nu. Möjligtvis även slalomträning då det strulade lite i söndags.

Nu ska jag njuta över att arbetsdagen är över och att jag snart får sova :) haha

I helgen ska det bli grymt varmt!! *pust* Och ingen möjlighet att komma iväg någonstans har jag heller :( Vi får nöja oss med vattenspridaren där bak, hundarna och jag. Ska försöka väga Makea i helgen och se om det händer något. Känns inte som någon markant skillnad iaf, mamma tycker hon lagt på sig lite. Men hon kanske även växt på höjden? Jadu, Tina, du kanske har fött upp din första miniaussie ;) haha nä då. Hon växer i rätt tempo :) Hon kommer bli så fin så den lilla damen :) Lite mer päls vill jag ha med :D men hon fäller nu så det kanske kommer??

godnatt!

Jag saknar den gamla tiden något oändligt! Jag har starka minnen från sådär 11-12års ålder när jag inför klassens applåder slåg nytt personbästa i höjdhopp på 1.42 Inte mycket lägre än vad jag själv va just då. Det var även bästa resultat på skolan :) Jag var så stolt, jag brann för höjdhopp!! Jag var bra på det mesta. Jag och min klasskompis Tim satte samma personbästa på 100meter. Kom inte ihåg exakt var det var för tid. Men vi var snabbast i klassen. Jag började efter ett tag på friidrottskola och jag tillsammans med en kille som var 1år äldre var alltid kvar sist i alla grenar när de andra "rivit ut sig". Vi slogs alltid om vinsten. Han slog mig i höjd på 1.45 eller 1.47 Jag hade samma tränare som Kronberg har i häck.  Minns när han sa att jag hade känsla för häckarna. Och visst - en tjej som ridit i hela sitt liv och alltid lekte häst på fritiden och hoppade över hemmagjorde skogshinder, hade inte så svårt att få in den grymma knixen i häck. Snabb som attans var jag med. Och i Längd hade jag personbästa på närmare 4.50 Jag var en allt i allo. Minns min första och ända tävling på slottskogsvallen inför stor publik och alla dom svenska stjärnorna som tävlade där. Min gren var staffet. 200meter var min sträcka. Jag hade inga spikskor som dom bra tjejerna hade. Inte heller slimmade byxor. Men jag låg 2:a eller 3:a när vi bytte. Vi kom tillslut sist. Men vad gjorde det. Dom andra var specialiserade på löpning, det var ingen i mitt lag.

Jag minns så väl de där gångerna man såg idolerna komma in i inomhushallen och värma upp och träna. Man fick stora ögon tex när Patrik kristiansson och Christian olsson gick förbi en. Alltid ödmjuka och skrev autografer. Minns inte hur Patrik låg till då men Christians karriär hade satt full fart! Och den dagen vi satt på föreläsning med Kronberg. När han berätta om hur mycket som sitter innanför pannbenet när det gäller att bli bra. Och mycket där innanför det hade jag... Och har. Jag går aldrig in i något om jag inte vet att jag kan vara med och fajtas i toppen. Och när jag ger mig in i något är det 120 som gäller! Jag ger alltid allt. Ända gången jag gav upp i dom sammanhangen var tex i sprint när någon sprang om mig så jag låg tvåa - då slutade mina ben springa.. Det fick jag alltid höra. Men jag tyckte då att en andra placering är ingen placering. Det tankesättet är nu ändrat. Jga menar hur långt kommer man om man ger upp?? :P Nu ser jag mer åt mina prestationer. Oftast nu då mina och hundens prestationer. Men alltid hänger det på mig hur det går. Hunden gör sitt bästa.

Jag vet inte varför jag slutade med friidrott. Kommer inte ihåg det. Men ångrar det djupt. Jag var alltid alla gympalärares favoriter, Jag hade en förmåga att vara bra i allt jag gav mig in på - oftast utan de gånger det var lagsporter. Gjorde någon annan något misstag så blev jag sur. Vinnar skalle eller vad? Nä jag ville träna och tävla själv. Då är det bara mig det hänger på och bara mig jag kan bli sur på. Det har jag genom min korta hundtid lärt mig att det även gäller här. Det är aldrig hunden. Ebba har fått vara en sån hjälp! Tur att det var just Ebba som var min första hund. Ingen annan hade klarat av mig griniga jag då. Men hon är så jävla självsäker den hunden så det finns inte. Tur är väl det! Och som hon fått mitt tålamod att växa! Hade aldrig kunnat få en bättre första hund - även om hon är BRA på att ge gråa hår! Och alla dessa tårar jag fällde när hon aldrig lyssnade, sprang iväg så fort hon kom lös över hela fältet på klubben. Så pinsamt jag tyckte det var.. Nu vet jag att Ebba ÄR Ebba. Hon kommer alltid att få sina "norska äre-varv" om än mer sällan nu än innan. Tack och lov. Och inga tårar fälls - bara skratt - hon HAR ju SÅN personlighet!!!!!! Hon har fått lära mig att motivera andra, nämligen henne. Hon är fan inte lättflörtad när det gäller vad hon vill ha i gengälld för att göra en sak. Men på tävling har hon till 95% gett allt hon har! Vilket resulterat i 5 första pris i 1:an med STRÅLANDE poäng för mig och min buhund :) Jag nöjer mig inte med att ligga vid 160poängs-stråket. För mig är inte det ett bra 1:a pris. Och ger sällan pallplats. Det är nog den där vinnarskallen som är kvar i mig. Vårt LP1 ligger alla 3 1:a priser över 180p och alla gånger på pallen, som sämst 2:a. Det är för mig en vinst. Ofta när vi steg av planen fick vi komentarer som "det var något utav det snyggaste samarbete jag sett", det värmer än! Vi fick till 99% 10:or på helhet. På en inoff. lydnadstävling har vi 190 och 193poäng! Det ni, min buhund och jag :)

Det som skiljer mig och min söta lilla buhund åt är att hon saknar viljan att jobba på riktigt! Hon vill inte ha krav på sig. Och att få upp en väldigt svårmotiverad hund att klättra i klasserna utan att ställa krav är inte så lätt, haha. Det har gjort att vi båda lagt stenhårdsträningen på hyllan. Vi kan ta ett pass på skoj med mycket lek. Det är det hon vill och då har vi såå kul. Hon vill nog inte tävla, hon vill inte stå i centrum. Hon har inget behov av att synas. I utställningsringen plockar jag aldrig in den där ståtliga snygga buhunden jag har hemma, där plockar jag in en potatissäck. Man ser hur mycket hon längtar till skogspromenader eller sängen och en huvudkudde när hon står där. Hon vill inte vara där, Därför slipper hon det. Tack vare Makea. men vi har ett utställnings CERT :D Det är jag glad för! Hon är såå värd det! Och R-cacib ;) Min duktiga älskling!

Makea är en hund som älskar att vara i centrum, hon vill synas, höras och kämpar alltid. Hon har min vinnarskalle - och framför allt, hon VILL jobba! Flera pass om dagen om det är så, precis som mig. Vi ska (läs kommer) bli farliga på tävlingarna. Vi är i ett när vi jobbar.

Tack vare Ebba är jag fast i hunderiet. Och tack vare henne så har jag idag Makea. Jag var ju tvungen att bevisa för mamma att jag ville jobba med hundar innan jag skulle få min aussie som jag alltid velat ha. Jag bevisade det med bravur!

Ebba är ones-in-a-life-time hund! Dessutom min ända buhund jag kommer äga. Känner helt ärligt att deras avel går i fel riktining. Och jag kommer aldrig att få en sån underbar buhund som Ebba - därför skaffar jag ingen. 

Låter väll nu som att någon ska dö men så är ju definitivt inte fallet *asg*

Känslan/tanken om all bakgrund till nutiden och hur jag står här kom fram efter gårdagens DN-gala och underbara Christian Olsson som troligtvis aldrig mer kommer att synas på tävlingsbarnorna - en stor stjärna är släckt! Jag flög tillbaka till tiden jag saknar så mycket och därigenom hur jag kom hit där jag är nu. Friidrotten ligger allt bra nära mig. Kommer aldrig att återvända dit. Men hans namn får mig att minnas. Flash back :)

Olsson är alltså den släckta stjärnan. Säger som GT - Han fick aldrig den uppmärksamheten han förtjändade. Det var alltid någon som skulle vara värre. Men han är bäst.

Tänk hur mycket som ligger bakom en liten liten grej! Nu står jag här som lycklig ägare till två helt underbara hundar :) Bättre kan det ju inte bli??

 Nä nu ska jag sova!!!!!!!!!!!!!

Ja, riktigt varmt är det nu! Hoppas det håller i sig. På hundfronten har det varit ganska lugnt nu i veckan. Tränade inne igår. makea lärde sig krypa :) Jättefint kryp har hon naturligt. Ebba släpar ju bakbenen efter sig och likson ålar sig fram mer. Makea har alla ben under sig och kryper fint utan att lyfta rumpan. Hon tyckte det var kul :) Så det ska vi jobba vidare på. Började även med lite andra "cirkuskonster". Ebba kan rätt mycket sånt men det har träkigt nog inte blivit något alls med Makea då jag prioriterat annat. Men har bestämt mig för att börja lägga in det lite smått. Hon kan en sak : Puss! hahahaha Men vi testade på lite cirklar och sånt. Får se om hon tycker det är kul, men det tror jag absolut.

Idag fick Makea sig ett litet lydnadspass ute. Det gick fint. Läggandet under gång ville sig inte riktigt idag så det la vi lite mer kraft på. Även starter och halter i svängar och att hålla positionen. MEN MEN MEN måste tillägga att hon gjorde en SUVERÄN klass 1 apportering!!! Har ju strulat lääänge med detta! Har det kommit ett framsteg?? Hon väntade fint, tog den och HÖLL I DEN i flera sekunder! Tills jag sa "loss". Antingen var det bara tur eller så har hon verkligen printat in nu att om bocken hamnar på marken blir det inget godis... Och om inte jag sagt loss då såklart! Åtminstone 4 gånger gjorde vi det och det såg riktigt bra ut! Hoppas det har lossnat. Klass 2 apportering fick hon med och gjorde även här den lätt bästa hittills! Hon springer i 590 och vänder på en 5öring, det gör hon - skillnaden idag var att hon kom in i fotposition och satte sig - om än något snett men hon fick massa belöning ändå!! Och två gånger helt utan tugg!Håller tummarna för att det börjar arta sig.

Nu ska jag göra mat innan det är dax att åka till jobbet igen.. Jag orkar verkligen inte egentligen.. Det är sjukt tråkigt, ingenting att göra och inget folk där....... Snacka om att tiden går låångsamt! Men vad gör man inte?! Jag får ju pengar! Och det passar ju ypperligt eftersom jag drar till SKOTTLAND om 2veckor :D Valla valla valla - det ska bli sjukt kul!!

Till råga på allt så fyller jag (äntligen) 18år då!!!

ha de i värmen! 

Var på klubben idag och tränade med lite folk. Det var nog ett spöke osm härjade där idag för alla hundarna var helt konstiga. Okonsentrerade, tittiga, nosiga och allt möjligt *S* Ebba slog helt dövörat till, sprang till "kaninhörnet" hela tiden och ville jävlas. Makea var helt galen och sprang genom alla tunnlar hon bara hittade och restan av alla hundarna va lika dana, helmysko :P Men lite konsentration fick Makea ändå, slarvade i slalomet men tvävände på mitt "nej" när hon ville springa där hon själv tyckte. Lite bra iaf. Men lydnaden gick bra. Körde mest fot med svängar och bakdelsövningar. Gick finfint.

Makea och Saga (som har växt! tror hon blir 3 månader nu) fick busa lite. Dom kan verkligen läsa varandras tacklingar och tjuvnyp som annars funkar på Ebba och Lukas (sagas "storebror"). Det måste vara aussiesar emellan *S* Så söta dom är, dom gillar verkligen varandra :)

Nu är morfar och Ebba ute och går en långis. Makea sover 8äntligen) och jag ska placera mitt arsle i soffan :) Snart blir det att laga mat - ett eget recept från huvvet idag, som jag ska laga :)

mors!

... Ja det är min lilla blå's förnamn. Hon är den mest egotrippade hund som finns *S* Får hundarna något ben en kväll så tycker Makea genast att det var hemskt orättvist att Ebba fick godare ben än henne (dom får alltid samma.....). sen står hon upp och håller i sitt ben och så fort Ebba vänder huvudet så smyger hon snabbt som fasen fram, lägger sitt ben där Ebbas ben ligger, tar Ebbas ben och springer därifrån, lägger sig sedan helt oskyldigt och börjar tugga på sitt (läs Ebbas) ben. Medans Ebba, som inte märkt något över huvudtaget vänder tillbaka sitt huvud och tuggar på benet igen... utan att märka att det är ett nytt ben. Det är så kul att titta på. Och varje gång är det även så att Makea måste helt klart äta upp allt som hon fick på en gång, Ebba kan tugga en stund och sedan lämna. Detta resulterar i att det bara finns ett ben dagen efter som båda hundarna vill ha... Även om det inte är jätte mycket kvar på det benet heller eftersom Makea byter benen varannan minut för att vara stensäker på att hon har det godaste. Tuggar snabbt och frenetiskt för att sedan kunna lägga sig, säker på ATT hon faktiskt hade det godaste. Så kan hon sova utan att vara orolig.

Det är helkul att studera deras beteenden för dom är så olika. Makea har lixom mer "kvar av vargen" än vad Ebba har. På väldigt många sätt men bland annat det här med ben och godis och mat och sånt. Även med kroppsspåk på alla sätt, visa tänder, dra upp mungipor, öronspel, svansen, visa underlägsenhet mot sin ledare och alla som är över i rang. När hon och Ebba leker så har hon alltid tänderna synligt, men svansen går ALDRIG upp, den har hon precis rakt ner. Raggen är alltid uppe och hon spelar med öronen. Ebba leker som vad som hellst. Hon visar aldrig något sånt. Om man blir riktigt förbannad på henne och hon vet att hon gjort fel kan hon, lite sådär försynt, sänka sitt huvud en aning.. Det är allt. Makea skjunker ihop till storlek av en dvärgpincher. Går det någon i grinden hör Ebba det först, hon morrar lite lätt, Makea drar igång med sitt Moffande för att få igång Ebba - som springer mot dörren och skäller medans Makea genast låter Ebba ta första smällen av "det farliga" så hon springer tillbaka och står på behändigt avstånd och håller igång ebbas skällande med sitt moffande för att sedan tycka att "det var iaf inte jag som skällde". haha... Kommer det sedan någon hon kände innanför dörren tar hon ett antilopskutt och manglar Ebba för att vara först framme. Makea är även ett väldigt mer präglat flockdjur medans Ebba VET att hon klarar sig utmärkt själv. Ebba går gärna upp och lägger sig även om alla är där nere, Makea måste absolut vara i samma rum som någon, helst mig eftersom hon verkligen är min hund, en enmanshund. Dom är så himla olika, värre än dag och natt asså.... Inte en endaste sak dom gör likadant.

Nej nu ska jag faktiskt sova, har vart himlans duktig och gått upp 5 varje morgon för att knalla till jobbet, medans min familj har semester..

Go natt!

Igår var jag och Linda med sin finska lapphund på GMBK och tränade. Ville testa Makea i en ny miljö bland andra hundar. När vi kom fram hörde jag snabbt hur alla skotten vällde över fältet, Bra! Skotträning! Det var frenetiskt ihållande skott både på lerduvor och vanligt. Tog ut hundarna, Ebba vet jag ju att hon inte bryr sig ett dugg. Det är nog den allra starkaste skottfasta hunden jag någonsin mött! Och inte vände hon örat till heller. Men förvånade blev jag över Makea, hon brydde sig exakt lika lite som Ebba!! dvs inte alls. inte för att jag trodde att hon skulle göra det men hon har ju tittat på flygplan och sånt (inte av rädlsa) så jag trodde hon skulle undra vart det kom ifrån iaf men ack! Dit ska vi åka mycket mer när det är gemensam platsliggning med skott och sånt, hur bra som helst!

Träningen i övrigt gick lika bra, hon gick helt underbart! I tisdags slarvade hon med snea ingångar och vid sväng-halter etc. Okoncentrerat fotgående var det med. Igår gav hon mig det jag var ute efter. Såå bra! Vi gjorde mycket svängar och sväng-halter åt alla håll, vänstersvängen artar sig bra, tack för tipset gittan :D. Högersvängen har hon lite bråttom i ibland och vid halt då så hamnar hon långt fram men hoppar genast bak.. Vill dock att hon ska hamna rätt första gången, det ska tränas :) Inkallningen och ställandet under gång är lätt en 10:a på nu. Läggandet blir bättre och bättre, hon lägger sig med en gång utan att ta ett endaste steg, men liiite snabbare kan hon nog ;) Apporten artar sig, har börjat köra 2:ans apport för att hon ska hålla den lite längre, hon tycker det är helkul att springa och hämta den, har även börjat få in henne i en ingång med apporten i munnen, hon står vid min sida nu.. Det är faktiskt vårat svåraste moment det där med apporten, hon tycker att allt ska ske så snabbt så hon släpper den så snabbt hon bara kan när hon kommer in till mig, ibland någon meter innan hon är framme, så här har vi att göra, haha. Utmaning har ingen dött av ;). När hon kör 1:ans apport så görs det små framsteg - men dock framsteg! haha. Hoppet tränar vi väldigt sällan, men jättefint är det :)

Ebba fick sig ett litet pass hon med, hon var lite uppstressad av någon (bra!) anledning vilket resluterade i ett jättesnyggt fotgående! *S* Denna hunden behöver bli lite stressad för att få upp fart. Hon var riktigt på hugget och gjorde bra ställanden och lägganden med, men lite långsamt går det. Hon gjorde ett grymt bra hopp-sitt-hopp och (som vanligt) alldeles perfekta apporter. Den här damen ÄLSKAR apport, oavsett om det är klass 1. 2 eller 3- Däremot TOTALVÄGRAR hon metallen, men jaja, min älskade norrman :) Men 10:or på (trä-)apporten i alla klasser den är med i gör hon, hennes favorit är alla klasser, hon tycker om att bara sitta och hålla den, kan gå och hålla den ett helt lydnadspass också. Hon älskar att springa och hämta den - och vem tackar nej när hon får hoppa på köpet!? Hon är så söt :)

Sen öppnade himlen sig - JÄVLAR vad det öste ner. Mamma och EBba gick till bilen. Jag och Maea var kvar, regn har ingen dött av! Hon brukar inte reagera i regn men detta var ett otroligt regn, vilket resulterade i att hon blev lite segare, men det blev nog jag med *S* Passade på att göra en platsliggning i regnet, jag, linda och en annan person med en svart schäfer. Makea fick en ytterkant och låg som en stock, trots att det såg ut som om hon låg i havet *S* Min lilla söta ängel. Hon har rest sig på en platsliggning EN gång sen ja för första gången tog ett steg framåt. Och det var i våras på klubben när jag och någon började prata och det blev för avslappnat. Innan dess och efter dess har hon aldrig rest sig - hittills *S* Hon är underbar, gör allt för att göra rätt. Undrar hur denhär hunden blir när trotsålder kommer in. Ebba glömde allt då - tom sitt eget namn! hahahaha.

Jag kunde absolut inte fått en bättre hund än denna unika galning. Hon ska allt bli en liten lydnads svamp :) Är det något (läs någon) som stoppar oss så ska det nog vara jag.. Makea har nog inga begränsningar.

En lyckad träning som komplement för en kass helg ;) haha.

Gjorde i tisdags även en uppletande ruta vilket hon verkligen börjar fatta den lilla blå! Hon älskar ju som sagt allt jobb som har med näsan att göra (- narkotikahund nästa? Jag nog skulle hon älskat det allt. Och hon skulle bli jäkligt bra med!) i alla fall så la jag 3 olika föremål på samma gång och det behövdes bara tre skick, och snabbt gick det!

Nä nu ska vovvarna få käk. Ikväll ska mamma kanske försöka filma min och Makeas träning, får se om det ser så bra ut som jag upplever det och som bland annat mamma säger ;) Jag är ju lite petig när jag vet vad den lilla blå kan åstadkomma med.

kramen

.. och inte i allt i lyckans tecken precis. Igårkväll somnade jag väldigt sent, vaknade halv 6 av en mor och far som går runt och viskar, trodde det var inbrott eller liknande så gick upp för att kolla, nej då, det var ett mus helvete som gnager i väggen... nu är fälla gillrad iaf..

Vid frukosten började syster med att tappa en tallrik med ägg på golvet, full städning och damsugning... Therese (jag) fortsätter så duktigt med att spilla ut hela makeas matskål över hela köksgolvet så all mat och filmjölk sprider ut sig som atlanten.. Mamma toppar sedan det hela med att krossa ett vinglas innan vi tillslut kunde lämna köket, och frukosten för denna dagen..

Och i och med musen så storstädade mamma kvättstugan och gör om där inne. Hundfoder tunnan fylls på till toppen och jag ska rulla in den, den rullar ur nävarna och landade på min stortåknöl, vilket gjorde jävulskt ont och gör det fortfarande.. lite svullet och allt..

Senare bestämde min mamma och jag att vi skulle baka och till det ksulle vi ha färska bär, gott! Jag och syster tar med oss hundarna ut och plockar. Ebba har lärt Makea att plocka blåbär, men hon är någon klumpigare än Ebba. Hon får dock tag i bär ;) Hon lärde sig även plocka hallon, vilket är lite mer fascinerande eftersom det är svårare, men hon plockar dom, färdiga eller inte. Ebba plockar inte hallon utan käkar gräs ;). När vi är på hemgång går vi förbi en håla som brukade vara en liten sjö eller vad man kallar sånna små. Nu är det dock nästan inget vatten utan sjunklera för hela slanten, med massa grönt. Makea går till kanten och luktar, ser ut som hon vill dricka varav jag säger skarpt "nej".. Och duktigt hund som jag har lyssnar hon på det, reagerade direkt och gör dock ett jätte skutt två meter....... rakt ut i dyngan....lite fel håll..... suck pust och stön....... en helsvart aussie springer sedan omkring som en dåre överlycklig och ska krama både Ebba och sophie, som INTE blev lika lyckliga, det slutade med att ALLA fick entra duschen...

Ja helgen har väll varit allt annat än lyckad, och tack för det så börjar jag jobba klockan 06.00 imorgon.... SUCKAR!!!

Kan dock rabbla tre bra saker som hänt. Idag gick lydnaden med Makea riktigt bra. Och på vår morgon promenad mötte vi en rådjursbock som fick lite fart i brallan, men Makea står kvar vid mig!!!!!!! Senare på dagen går vi i området och hon ser en katt före mig, katten springer och hon börjar kuta efter, jag märkte det när hon sprungit en 5meter, skriker NEJ och Makea stannar!!!!!! Går sedan vid min sida... Så min lilla ängel blå sviker mig inte även om helgen gjort det en smula ;)

Inga bilder idag, kommer i veckan...

Ha det bra, så ska jag försöka vända min "lycka" i veckan *S*

Kan ju säga att jag skratta så jag grät när jag skrev detta inlägget!!

bye!

Jaha då var tvådagars utställning över för denna gången. Men det var inte en helg på vår sida inte. Först när vi skulle åka så ville bagageluckan gräla och det var inte långt ifrån att vi hade fått stanna hemma då den inte ville stänga sig. Efter många om och men kom vi iväg och i tid dessutom :)

Väl framme kom vi till en tysk herre (typ jultomten) som gav Makea en slät etta pga att hon var "för osäker".. Det menades med att när jultomten kom bakifrån och utan att hälsa öppnade Makeas mun, varav hon blev lite förundrad vart fasen han kom från och drog sig undan lite... Jaja kan väll också tillägga att en VÄLDIGT vinstrik hane från usa åkte ut på en slät etta med samma argument, hmm vem är det då fel på? Gubben kanske?? Annars var det fin kritik!

På kvällskvisten hade min lilla blå väldigt med spring i benen eftersom hon fått tillbringa sin dag helt i koppel, jag släppte henne och snabbt därefter hittade hon ett nybygge där tomten var helt av jord och i en hög dessutom, vart tror ni hon var? haha.. Ett litet lydnadspass hann vi med också, hon är duktig på att skilja på lydnad och utställning så man kan varva det utan att vara rädd att hon ska sätta sig i ringen eller liknande.

Idag var det utställning igen. Denna gången med en finsk domare som gav Makea fin kritik med men inget HP pga att hon är för smal. Och smal det är hon ju utan tvekan om man jämför med syskonen. Lite kan hon allt bredda på sig utan att vara i riskzonen för för vida svängar i agilityn ;) haha. Så nu är hon på lite gödning det magra spektaklet.. Vanligt torrfoder har aldrig vart någon favorit men nu har vi hittat ett sätt att få henne att äta upp!

Ja, inte nog med detta så på hemvägen var vi typ 1dm från att åka in i räcket i 120 och.. ja vem vet vad som kunnat hända?? En fullkomlig jubelidiot som gjorde allt annat än körde bil trodde att blinkers automatiskt ger honom plats på en hundradel utan att vrida på sitt fuckade lilla huvud och kolla om det kansek kommer någon bil som är på väg om honom? Ja, hjärtat klappade snbbt och man blir mörkrädd av hur folk kör nu för tiden.. TÄNK vad som kunnat hända!!! Men Mamma med en superreflex gjorde en bra undanmanöver vilket gjorde att vi klarade oss! Får man träna på sånt på bilskola tro? I och för sig tar reflxerna över i sånna lägen..

Bilder kommer imorron men vill avsluta med att grattia alla Door Keepare för SUPER RESULTAT under helgen!!! JÄTTEGRATTIS!!