Direktlänk till inlägg 25 september 2008

Änglar

Av Therese - 25 september 2008 10:48

Ibland kan man få en sån där stund på promenaden då man bara sätter sig på huk och myser med hundarna. Klappar om och viskar i örat hur fina dom är och hur mycket dom betyder för mig. Sånna dagar har jag, och jag tycker det är viktigt. Man ser hur hela ansiktet på dom lyser upp och promenaden blir pigg, lekfull och allert. Det är så kul.


Idag när jag och Mix-max tog morgonpromenaden så gick vi förbi ett ställe där det är ett glest skogsbryn och 10-15 meter in för en stig kommer man till en lekplats som ligger i utkanten av ett område. ytterst mot stigen som leder genom skogen stod det en sån där figur som barnen kan gunga på. Makea ordnade då sitt alldeles egna MH och tyckte att "shit, det där va ett läskigt spöke". Och stog helt stilla, skällde, reste hela tuppkammen på ryggen och höjde svansen så högt hon kunde (buhundssvans ;)). Hon sprätte med bakbenen och sneglad till mig för att se om jag stod kvar bakom henne. Jag gick upp på stigen mot spöket. Hon sprätte och skällde och morrade men hängde tätt på efter mig. Jag stannade hon hon stannade snett bakom, morrade och kollade på mig för att se så att allt var OK. Jag sa inte ett knyst men tog något steg fram. Hon var inte sen med att hänga på men gick inte framför mig. Jag stannade några meter från det hemska spöket och stod bara och tittade på det. Fortfarande med svansen och raggen i högsta hugg gick hon misstänksamt emot den själv. När hon väl var framme så vände hon sig om och såg ut att tänka: "men harregud matte va töntig jag va, den åt inte upp mig! Såg du va modig jag var när jag gick fram??" Jag svarade "ja va modig du va nu. Den va ju inte farlig"  Så lös hela hon upp som hon gör när hon blir glad så fick en ett glädjerus mot mig och sen runt runt i sandlådan. Haha så söt hon är.  Det braiga tyckte jag var att hon inte valde att lägga öronen bakåt och svansen mellan benen och dra därifrån utan att hon tätt följde mig utan att tveka. Hon tog inte ett enda steg ifrån spöket, bara emot den. Det var bra, hon är ju ändå lite blyg och så.


Igår fick jag ett roligt möte. En tjej gick med kompis på promenad med en som satt i rullstol. När jag och hundarna kom ut från mitt område såg hon oss och stannade till "Nämen vilken kennel kommer den ifrån?" Door keepers svarade jag såklart. Då log hon brett "Nähäää?! Hur gammal är den?" Hon är snart 9månader fick hon som svar. "Men NÄHÄÄ?? Vad heter föräldrarna??" Kidjo och Sexy.. Hon skrattade och log ännu bredare "Det måste vara ett syskon till min mammas hund då!" Okej, vad heter den då? Det visade sig att det var hennes mamma som ägde Makeas bror Nevada (sigge!!) uppe i dalarna. Sicken rolig liten värld vi lever i! Hon bodde i skepplanda sa hon men att hon var här i skolan med den tjejen som satt i rullstol. Vi har en sån specialskola precis några hundra meter från där jag bor. Louise hette hon som gick i skolan. Ebba, som är den snällaste av dom snällaste, ville väldigt gärna gå fram till henne. Hon satte sig brevid rullstolen helt cool lugnt och viftade ivrigt på svansen! Där ville hon sitta och Louise fick känna på Ebba som sträckte sig så hon blev nådd så Lousie fick klappa nosen och huvudet. Man såg hur hon log och tyckte det var mysigt :) Och Ebba satt kvar, hon hade nog kunnat sitta där hela dagen. Hon är så speciell Ebba, hon känner när någon är annorlunda och vill då bara vara med den personen. Hon är helt lugn och stabil även med massa barn. Hon bara sätter sig ner om hon känner att dom är rädda. Så får barnen komma fram till henne. Hon går efter dom och vill bli klappad, hoppar aldrig, busar aldrig eller går upp i stress. Är barnen rädda och inte vill så låter hon dom vara. Hon är den absolut mest stabila hunden som finns! En riktigt pärla! En sällsynt sådan! Är aldrig rädd för något. Bråkar aldrig, inte ens när hon själv blev attakerad så slog hon tillbaka! Hon väljer hellre att gå därifrån, inte rädd eller så, bara tycker det är onödigt. Hon ligger och snarkar på huvudkudden när klockan slår 12 på nyårsafton. Asså kan man vara mer trygg i sig själv eller? Hon vet att hon är bäst.. Det behöver man inte tala om för henne precis, haha.


Nu är det fika! Sen ska lilla blå få ett pass!

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Therese - 28 september 2008 16:54

Kommer inte ha kvar denna som standard blogg. Den kommer vara länkade fårn hemsidan tills jag fått min nya dator och uppdaterar hemsidan.   LÄNKA OM TILL MIN NYA BLOGG!!   http://ebbamakea.blogg.se/   söta änglar sussar sött <3 Makea är 10veckor ...

Av Therese - 28 september 2008 13:03

Makea har börjat kaxa till sig som bara den och har klättrat över Ebba i rang. Hon vaktar sina saker med livet. Speciellt sina ben. Idag tex, nu på morgonen så låg hon och jag i sängen, hon vid fotändan. Jag kollade på TV och Ebba vaknade ur mammas s...

Av Therese - 27 september 2008 15:23

ja inte för evig då kanske men det var Makeas livs sista valputställning! Och jag är nöjd med avslutningen och snart redo för den stora världen :P Vi var 6st tappra aussieägare som satt och frös i den starka kalla höstvinden. Domaren var försenad och...

Av Therese - 24 september 2008 09:17

Japp, halkan är fixad! Det var jäkla kul!! Men det blir aldrig dåligt när man sätter Tezze i en bil utan vuxen där hon får gasa, bromsa, slira och snurra hur mycket som hellst med en bil! KAN det bli mer RÄTT!?! Nää... hihi. Körlektion har jag nu om ...

Av Therese - 21 september 2008 13:36

För igår kväll va jag sååå nära att ha det att bjuda på!! Att den blå kommit i trotsålder är nu ett faktum.. Igår stack hon efter sin första hare - UTAN att nita på mitt NEJ komando! Lätt att vara efterklok och inse att hon och Ebba har gått alldeles...

Ovido - Quiz & Flashcards